Ögonoperation!
Känner mig manad att skriva ett par rader om min bror ögonoperation som han ska göra i Stockholm idag, faktum är att det är nästan exakt 2 timmar kvar bara. Hoppas inneligt att det går bra för honom!
För övrigt gjorde jag exakt samma operation för 2 månader sen, det vill säga LASIK. Det gick bra för min del, inte perfekt men jag har ändå varit mer än nöjd sen första stund jag öppnade ögonen. Friheten att kunna se under alla tillfällen man skulle vilja se är obeskrivlig. Jag brukar förklara det med att helt plötsligt är väckarklockan på nattduksbordet mer än en kantig apparat som för oväsen varje morgon, helt plötsligt står det siffror på den varje morgon. Friheten att kunna se är alla förunnad och borde i min mening vara subventionerad av staten eller landstinget som nu håller i sjukvården.
Jag vill inte på något sätt klanka ner på handikappade, för dom är värda all hjälp dom kan få! Även på det området behövs det förbättringar, men det får diskuteras i ett annat inlägg. Istället vill jag påstå att synfel också är ett slags handikapp. Visst lär man sig leva med det under tiden man använder glasögon och linser, men egentligen är det först när man opererat sig så man ser bra permanent som man förstår vilket otroligt handikapp man har levt med. Friheten att kunna bada på sommaren utan att vara halvblind, kasta lite boll i vattnet med polarna är helt plötsligt möjligt. Man kan gå till fotbollsträningen utan att pilla med linserna, ligga ner i soffan och titta på tv utan glasögon, sluta oroa sig för pollenallergi i samband med linsanvändning på sommaren... Ja listan kan göras oändligt lång!
Jag håller med om att problemen jag nämner ovan inte är primära i den meningen att man inte kan leva med dom, men friheten man upplever när man slipper dessa problem gör att jag nästa får (för att låna Gunde Svans uttryck) ståpäls på armarna. En operation kostar mellan 10-15 tusen per öga, beroende på var man opererar sig någonstans. Det är en kostnad som verkligen inte alla klarar av att lägga på något som inte är livsnödvändigt. Det är just därför jag säger att sådana operationer borde vara subventionerade. Alla borde få ha valmöjligheten att få se bättre utan linser eller galsögon, sen behöver inte alla ta vara på denna valmöjligheten då operationen faktiskt innebär ett risktagande.
Det är här det mitt stora MEN kommer in. Ju fler som gör operationen, ju fler kommer att råka ut för de olika mén man kan få vid en misslyckad operation (som visserligen ligger på promille-nivå, men ändå). Det är som jag tidigare sagt en risk, alla vill troligvis inte ta denna risk, dessutom har jag hört flera som sagt att dom hellre tar pinan med glasögon och linser än lägger sig på operationsbordet på grund av rädsla för att någon ska skära i deras ögon. Detta är och ska naturligtvis förbli en valmöjlighet, men lika naturligt som detta är en valmöjlighet vill jag att möjligheten till att välja operation inte ska hindras av ekonomiska barriärer!
Käre bror, LYCKA TILL!
För övrigt gjorde jag exakt samma operation för 2 månader sen, det vill säga LASIK. Det gick bra för min del, inte perfekt men jag har ändå varit mer än nöjd sen första stund jag öppnade ögonen. Friheten att kunna se under alla tillfällen man skulle vilja se är obeskrivlig. Jag brukar förklara det med att helt plötsligt är väckarklockan på nattduksbordet mer än en kantig apparat som för oväsen varje morgon, helt plötsligt står det siffror på den varje morgon. Friheten att kunna se är alla förunnad och borde i min mening vara subventionerad av staten eller landstinget som nu håller i sjukvården.
Jag vill inte på något sätt klanka ner på handikappade, för dom är värda all hjälp dom kan få! Även på det området behövs det förbättringar, men det får diskuteras i ett annat inlägg. Istället vill jag påstå att synfel också är ett slags handikapp. Visst lär man sig leva med det under tiden man använder glasögon och linser, men egentligen är det först när man opererat sig så man ser bra permanent som man förstår vilket otroligt handikapp man har levt med. Friheten att kunna bada på sommaren utan att vara halvblind, kasta lite boll i vattnet med polarna är helt plötsligt möjligt. Man kan gå till fotbollsträningen utan att pilla med linserna, ligga ner i soffan och titta på tv utan glasögon, sluta oroa sig för pollenallergi i samband med linsanvändning på sommaren... Ja listan kan göras oändligt lång!
Jag håller med om att problemen jag nämner ovan inte är primära i den meningen att man inte kan leva med dom, men friheten man upplever när man slipper dessa problem gör att jag nästa får (för att låna Gunde Svans uttryck) ståpäls på armarna. En operation kostar mellan 10-15 tusen per öga, beroende på var man opererar sig någonstans. Det är en kostnad som verkligen inte alla klarar av att lägga på något som inte är livsnödvändigt. Det är just därför jag säger att sådana operationer borde vara subventionerade. Alla borde få ha valmöjligheten att få se bättre utan linser eller galsögon, sen behöver inte alla ta vara på denna valmöjligheten då operationen faktiskt innebär ett risktagande.
Det är här det mitt stora MEN kommer in. Ju fler som gör operationen, ju fler kommer att råka ut för de olika mén man kan få vid en misslyckad operation (som visserligen ligger på promille-nivå, men ändå). Det är som jag tidigare sagt en risk, alla vill troligvis inte ta denna risk, dessutom har jag hört flera som sagt att dom hellre tar pinan med glasögon och linser än lägger sig på operationsbordet på grund av rädsla för att någon ska skära i deras ögon. Detta är och ska naturligtvis förbli en valmöjlighet, men lika naturligt som detta är en valmöjlighet vill jag att möjligheten till att välja operation inte ska hindras av ekonomiska barriärer!
Käre bror, LYCKA TILL!
Kommentarer
Postat av: Marie
Han är klar nu. Tydligen virrar han rundor på stan nu, efter vad jag hört iaf.
Trodde för övrigt inte att du va bloggtypen ;)
Trackback
