Italiano, vilka människor!
Då var man tillbaka från en sista minutenresa till Sicilien. Det var helt underbart varmt och sällskapet kunde inte varit bättre! Men oj oj oj, de där italienarna är ett roligt folk det. Först när vi anländer till Palermo på kvällskvisten efter lite förseningar så säger piloten att vi måste vänta lite i planet för att arbetarna på flygplatsen har missat att vårt flyg skulle komma. Så de fick fixa med gaten och allt sånt där som måste fixas i tio minuter innan det fanns någon möjlighet att lämna planet.
Väl i Italien var det mycket trevliga människor måste jag säga, det lilla man kunde kommunicera med dem vill säga. Nästan ingen kunde engelska, men det ska man inte klandra dem för, det skapade snarare en ytterligare dimension i det "äkta Sicilien". Pizza kunde de baka, ost kunde de använda på ett ypperligt sätt och pastan ska vi inte ens prata om, så fantastisk! Glöm snabbmakaronerna från Willy's, åk till Italien och upplev hur riktig pasta ska smaka och tillagas.
Eftersom vi befanns oss i ett område vilket är väldigt populärt hos italienarna själva var majoriteten just italienare. De är verkligen ett familjärt folk, hela tjocka släkten var i och badade samtidigt, och inte sällan satt stora familjer vid matbordet på kvällarna, ofta med familjens överhuvud på en kortsida. En annan sak är att de mer som regel än undantag beställde in gemensam vat som alla plockade ifrån till sin egen tallrik, mycket familjärt. Det finns otaliga exempel på sådana stämningsskapande aktiviteter bland den inhemska befolkningen.
Tittade på lite italiensk fotboll när vi kommit hem till Sverige igen. Där påmindes jag om hur hetlevrade och gestikluerande männiksor de där underbara italienarna är. Så fort det dök upp en diskussion på plan var alla med och skulle säga sitt. Självfallet finns det även exempel på detta i vår intrycksfulla semester. Ena dagen spelade nämligen ett par familjer volleyboll vi stranden, efter att med världens projekt vattnat planen genom en vattenslag (som inte passade) till duscharna. Vilket fall som helst blev det en tveksam boll efter att någon slagit in en boll som det skulle bli poäng på åt ena laget. Problemet var dock att det andra lagets överhuvud inte riktigt var av samma åsikt. Det började med en liten diskussion som helt plötsligt blossade upp så de stod och skrek på varann och strax därefter stod majoriteten av deltagande spelare och skrek på varann och flaxade med händer och armar. Folk runt omkring tittade och när man kunde se att familjemedlemmar som inte spelade skrattade åt det hela fnissade stora delar av åskådarna åt hela spektaklet, dock fortsatte diskussionerna, och kom ihåg det var en familjematch... Så småningom tog diskussionerna slut men tempramentet låg som en hinna i luften och även som ett åskmoln över den spelare som en gång satt igång det hela. Troligtvis förlorade han sin poäng, synd man inte begriper italienska.
För att göra en lång historia kort angående hemresan kan jag skriva några stödord:
* Förseningar
* Bortglömda passagerare/flygplan
* Bagage- och cateringlastande piloter
* Trögstartade italienare
* Lång väntan
* Fantastisk ineffekivitet och obefintlig slutledningsförmåga
Eller som piloten sammanfattade det hela, "Vi ursäktar förseningarna men det uppstod lite svårigheter som berodde på... ja det är Italien helt enkelt"
Väl i Italien var det mycket trevliga människor måste jag säga, det lilla man kunde kommunicera med dem vill säga. Nästan ingen kunde engelska, men det ska man inte klandra dem för, det skapade snarare en ytterligare dimension i det "äkta Sicilien". Pizza kunde de baka, ost kunde de använda på ett ypperligt sätt och pastan ska vi inte ens prata om, så fantastisk! Glöm snabbmakaronerna från Willy's, åk till Italien och upplev hur riktig pasta ska smaka och tillagas.
Eftersom vi befanns oss i ett område vilket är väldigt populärt hos italienarna själva var majoriteten just italienare. De är verkligen ett familjärt folk, hela tjocka släkten var i och badade samtidigt, och inte sällan satt stora familjer vid matbordet på kvällarna, ofta med familjens överhuvud på en kortsida. En annan sak är att de mer som regel än undantag beställde in gemensam vat som alla plockade ifrån till sin egen tallrik, mycket familjärt. Det finns otaliga exempel på sådana stämningsskapande aktiviteter bland den inhemska befolkningen.
Tittade på lite italiensk fotboll när vi kommit hem till Sverige igen. Där påmindes jag om hur hetlevrade och gestikluerande männiksor de där underbara italienarna är. Så fort det dök upp en diskussion på plan var alla med och skulle säga sitt. Självfallet finns det även exempel på detta i vår intrycksfulla semester. Ena dagen spelade nämligen ett par familjer volleyboll vi stranden, efter att med världens projekt vattnat planen genom en vattenslag (som inte passade) till duscharna. Vilket fall som helst blev det en tveksam boll efter att någon slagit in en boll som det skulle bli poäng på åt ena laget. Problemet var dock att det andra lagets överhuvud inte riktigt var av samma åsikt. Det började med en liten diskussion som helt plötsligt blossade upp så de stod och skrek på varann och strax därefter stod majoriteten av deltagande spelare och skrek på varann och flaxade med händer och armar. Folk runt omkring tittade och när man kunde se att familjemedlemmar som inte spelade skrattade åt det hela fnissade stora delar av åskådarna åt hela spektaklet, dock fortsatte diskussionerna, och kom ihåg det var en familjematch... Så småningom tog diskussionerna slut men tempramentet låg som en hinna i luften och även som ett åskmoln över den spelare som en gång satt igång det hela. Troligtvis förlorade han sin poäng, synd man inte begriper italienska.
För att göra en lång historia kort angående hemresan kan jag skriva några stödord:
* Förseningar
* Bortglömda passagerare/flygplan
* Bagage- och cateringlastande piloter
* Trögstartade italienare
* Lång väntan
* Fantastisk ineffekivitet och obefintlig slutledningsförmåga
Eller som piloten sammanfattade det hela, "Vi ursäktar förseningarna men det uppstod lite svårigheter som berodde på... ja det är Italien helt enkelt"
