En tappad nöt, en vinstskapande företeelse!
Mitt i allt annat att göra kunde jag konstatera (med inspiration från Sara) att min lägenhet behövde en rejäl städning. Sara tappade en nöt på golvet och kommenterade det hela med att hon inte tänkte ta upp den eller ens leta efter den efter att ha tittat på golvet lite snabbt. Golvet vid kokvrån karatiserades av fläckar och matrester, mums! Nu låter det väldigt illa, men så farligt är det inte. En grundhygien finns alltid, men när man börjar lägga märke till att det är ostädat, då har det gått för långt. Det hela resulterade i att jag fick för mig att städa i lördags, och för att städa krävs en dammsugare. Där kom den första problematiken, det gick mer eller mindre inte komma in i förrådet för att nå dammsugaren, varpå jag bestämde mig för att ta tag i förrådet.
Förrådsstädning kan vara det tråkigaste där är, så varje gång tänker jag att nu ska jag alltid hålla ordning här inne. Slänga saker kan jag gör i soptunnan inte i förrådet. Men som synes håller inte tanken i alla oändlighet. Jag tog tag i det hela som sagt och började slänga saker, sorterade papper i mappar och la i lådor, slängde ut kläder som lades till myrornas insamling (dagens goda gärning), samt skurade och dammsög hela rummet (ja, där fanns alltså en dammsugare där inne någonstans).
Summan av det hela blev en hittad barcadiflaska med orginalinnehåll. Inte i illa pinkat för en eftermiddag, framför allt inte när det vankades utgång på kvällen. Supertrevlig fest förövrigt Tessan! Så är det fest och pengarna börjar sina, ta en förrådsstädning så är allt fixat.
Några saker bör ifrågasättas dock:
* Varför sparade jag en halvtom glöggflaska i ett förråd med en medeltemperatur på 27 grader?
* Hur kan det bli så ostädat att man inte hittar dammsugaren?
* Varför måste det till en katalytisk händelse för att man ska ta tag i något? (Detta påstående finner stöd i Gidlunds studie om aktionsgrupper från 78;)
