tepp

Då var jag tillbaka igen... Nu något förändrad, då Granath numera är sällskapets stora poet gällande skriftspråk på bloggen. Den gamle mannen sitter dagarna till ända och skriver på sin blogg och leker med det svenska språket som en blandning mellan Uffe Lundell och Lasse Anrell. Ni borde ta er en titt, han skriver om de värsta eskapader man kan tänkas : http://petergranath.blogg.se

Annars tänkte jag mest slå till med en dagens...
Har ni hört talas om de senaste dagarnas tragedier på racingbanorna. För nån vecka sedan fick en kille vars pappa också dött på racingbanan ett däck i huvudet från en bil som krashat framför honom mitt i huvudet och avled av skadorna, mycket tragiskt! Veckan därpå får Filippe Massa en fjäder från den gamla Ferrari-stjärnan Rubens Barricello, mitt i huvudet, skadade ögat allvarligt varpå han krashade in i däckbarriären och fcik livshotande skador. Lyckligtvis hamnade han hos skickliga läkare som räddade livet på honom och enligt rykten sedermera också räddade synen på det skadade vänsterägat. Massa sägs kunna lämna sjukhuset efter 15 dagars vistelse.

Massas krasch
Henry Surtees krasch

Vad jag vill ha sagt med det där... Ödet är iband hemskt och nästintill ironiskt. Livet kanske ibland också visa sig vara kort. Kanske borde vi alla ta tillvara på saker och ting lite mer. För vad gör ett par miljoner på kontot, en lyxig sommarvilla i skärgården och en 50" LCD på väggen när livet plötsligt vänder och dinglar på en slak lina?

Gud vad djup, känn på den tolv minuter över tolv på natten ;)

I brist på annat smäller jag till med en dagens...

Jag och Pipi snacka goja som vanligt idag och kom osmakligt in på citat. Det har då bjudits på en hel del bra sådana genom åren runt om i världen. Här kommer ett par stämningshöjare innan jag bjuder på dagens:

"Det fanns ingen där, men det var ett mycket bra inlägg om någon hade varit där"

Glenn Hysén.

Såhär i tennis tider finns det även plats för ett par tenniscitat.

"Åååh vilken bra förstaserve! Var den ute? Då var det en väldigt bra felserve"

Mats Strandberg, Radiosporten.

 "Gräs är till för kor och fotboll"

Chiles tennisstjärna Marcelo Rios, specialist på att spela på grus, efter en förlust på Wimbledons gröna gräsmatta.

Och så över till dagens då. Hela grejen kommer från en bit utanför Stockholm där en yngre man väntar på att få gå på bussen.

Nån kärring med först en vagn med meloner i (den gick in i bussen utan problem), och sen hade hon en cykel. Hon gick fram till chaffisen, fråga artigt om hon kunde ta me sig cykeln på bussen.  Varpå chaffisen frågar "är det kedja på cykeln?" damen då "öh...ja...det är en cykel, med kedja på" chaffisen "nä då går det inte, jag kan åka på böter, smuts på sätet, olycksrisk etc" Han tyckte damen kunde "paketera cykeln" typ med plast och egentligen ta nästa buss.

För er som tycker om upplösningar så fick tanten ta med sig cykeln på bussen till sist. Av vikt för händelsen var också att chauffören mycket väl själv kunde se cykeln som var en 22 tummare och att den hade kedja. Jag skulle även själv vilja tillägga att det faktiskt går att köpa bussbiljett för cykel. Se nedan:

                                

 

Tittar rent nostalgiskt igenom lite bilder som jag sparat på datorn. Trevligt nog hittade jag faksikt ett helt gäng bilder från vår gamla lägenhet, som jag för övrigt längtar tillbaka till som häst!
 
I alla fall, bilden som jag nedan kommer att publicera är från nyårsafton. Grym dag som troligen inte kommer att träffa så rätt igen. 3 killar och 4 tjejer tillbringar nyår tillsammans. Grabbarna går ut och lirar biljard, vilket är en historia i sig. Men vilket fall så myntas två grymma smeknamn som båda anspelar på teknik vid biljardbordet. Thumps-up Peter och The claw! Ni ser antagligen själva varför, på bilden visas nämligen de identiska hand/stöttekniker som användes av Pippi resp Kallë.



Anledningen till att jag bara måste ta upp det här är att Pippi själv väckte liv i det gamla smeknamnet thumps up förra veckan när han "slirade i kåpan".


För er som undrar över resterande nyårsafton kan det väl sammanfattas som att jag gick nog inte upp innan 15-16.00 den dagen och åt (och behöll i magen) först vid 18.

Som vanligt är det sista halmstået man skriver på här.

Eftersom min hemliga beundrare inte vågar tillkännage sig så får jag väl glädja mig åt att det fortfarande är 1-3 tappra själar som besöker mig varje dag.

Har nyligen fastnat för Volbeat. Tro det eller ej, men det är sedan jag var i Norrtälje och hälsa på Granath aka Pippi som jag börjat lyssna på dem. Faktum är att jag nu funderar på att åka till Köpenhamn för att gå på en konsert med dem. Hur låter dem då? Jo som följer;