Deja vu
Som Hakki skrev i kommentaren till föregående inlägg så har jag fått en nytändning och den nya "coola" designen kommer att locka tusentalas besökare ( öhh...)! Men om jag är skyldig honom en tjänst är väl tveksamt, jag uppger ju trots allt offentligt att jag känner honom, det borde vara nog gentjänst. Som grädde på moset nämner jag nu honom i ett andra inlägg! Så nejdu, någon macka blir det inte till vår allas lilla hobby-kenyan, men om du behöver en chipspåse eller en proteinshake så är det bara att säga till, jag unnar alla undernärda kenyaner ett smakprov på den välgödda världen.
Nog om ingenting, nu vidare till dagens topic, deja vu. Fick en sådan känsla när jag idag vid en ingång till Långhuset sa att vi var klara med uppsatsen och slapp oroa oss. Exakt samma ord vid samma dörr under samma värderlek kan jag se framför mig att jag upplevt tidigare, dock har jag inte en aning när eller om möjligen hur? Det leder tankarna vidare till om det finns något som deja vu eller är det bara hjärnan som spelar oss ett spratt när det händer? Som anti allt vad själ och andar heter borde jag säg att det är hjärnan som spelar oss ett spratt när en deja vu-känsla dyker upp, men jag är inte så säker längre. De senaste dagarnas tänkande har fått mig att ifrågasätta humanitetens plats i det stora hela. Är vi några spelbrickor i ett spel vi inte själva kan se eller förstå? Har vi levt ett tidigare liv? Kan vi drömma oss in i framtidens verklighet när vi sover? Eller är det möjligen motsatt håll, förbereder oss dagens händelser på ett nästa liv där händelserna som skapar deja vu, kommer att uppspela sig igen. Hur skulle jag kunna veta, jag vet knappt om mitt tangentbord är svart eller grått, hur skulle jag då kunna veta om jag är min själs dominobricka?
Troligtvis finns det en mening med det mesta som händer. Det finns något som kan förklara allt. Slump är slump, men slumpen kanske beror på något så långt bortom vår förståelse att den närmaste korrekta benämningen är just slump. För inte är slump slump om slumpen skulle bero på något annat än slumpen? Då förlorar begreppet hela sin innebörd. I alla fall, det jag ville ha fram var att allt har en mening, eller åtminstone det mesta. Jag kan för tillfället nöja mig med förklaringen att meningen är bortom allt förstånd och därför inte går att göra något åt. Åtminstone hade det varit väldigt skönt ur dagens smutsiga hornhinnor att se på världen som en mening.
Nog om ingenting, nu vidare till dagens topic, deja vu. Fick en sådan känsla när jag idag vid en ingång till Långhuset sa att vi var klara med uppsatsen och slapp oroa oss. Exakt samma ord vid samma dörr under samma värderlek kan jag se framför mig att jag upplevt tidigare, dock har jag inte en aning när eller om möjligen hur? Det leder tankarna vidare till om det finns något som deja vu eller är det bara hjärnan som spelar oss ett spratt när det händer? Som anti allt vad själ och andar heter borde jag säg att det är hjärnan som spelar oss ett spratt när en deja vu-känsla dyker upp, men jag är inte så säker längre. De senaste dagarnas tänkande har fått mig att ifrågasätta humanitetens plats i det stora hela. Är vi några spelbrickor i ett spel vi inte själva kan se eller förstå? Har vi levt ett tidigare liv? Kan vi drömma oss in i framtidens verklighet när vi sover? Eller är det möjligen motsatt håll, förbereder oss dagens händelser på ett nästa liv där händelserna som skapar deja vu, kommer att uppspela sig igen. Hur skulle jag kunna veta, jag vet knappt om mitt tangentbord är svart eller grått, hur skulle jag då kunna veta om jag är min själs dominobricka?
Troligtvis finns det en mening med det mesta som händer. Det finns något som kan förklara allt. Slump är slump, men slumpen kanske beror på något så långt bortom vår förståelse att den närmaste korrekta benämningen är just slump. För inte är slump slump om slumpen skulle bero på något annat än slumpen? Då förlorar begreppet hela sin innebörd. I alla fall, det jag ville ha fram var att allt har en mening, eller åtminstone det mesta. Jag kan för tillfället nöja mig med förklaringen att meningen är bortom allt förstånd och därför inte går att göra något åt. Åtminstone hade det varit väldigt skönt ur dagens smutsiga hornhinnor att se på världen som en mening.
Kommentarer
Trackback
