Massor att göra...
Den senaste tiden här i livet har nog varit en av de mest häcktiska (stavas det så?) perioderna i mitt moderna liv. Visserligen tycker jag det mesta som händer just nu är väldigt kul så det känns ändå inte som någon dryg belastning att hålla på med en massa. Uppsatsen ska det filas på, farsan ska visst fylla år detta året igen, två extrajobb kräver sin man, supportnisse ska ta hand om vilsna användare, träningen ska skötas, studentforum ska utvärderas. Slämigt men mättande, eller vad är det timon säger?
Det är med jobb är för övrigt det jag tänkte ägna några ord åt idag. Jag undrar jag hur viktigt det är med ett tungt CV och vad det är som väger tyngst. Är det att jag är en aktiv människa inom föreningslivet sedan 4-5 år eller är det att jag varit studentambassadör i ett par dagar av min universitetstid. På något sätt känns det som att det är alternativ nr två som får största uppmärksamhet hos arbetsgivarna. Att jag har engagerat mig hur länge som helst i att träna ungdomar verkar vara något som inte ses som en merit utan snarare ett intresse. Visst jag tycker det är kul med pingis, men varför ska något som jag tycker är kul inte vara en merit som väger flera hundra procent tyngre i kvantitet? När jag var på intervju ett par gånger för en tid sedan var detta den klara tendensen att något som har med universitetet att göra, något man har gjort för dem är det som är viktigt, vad man engagerar sig för annars (något som arbetsgivaren har föga personliga intresse i) spelar tydligen mindre roll när arbetsgivaren vill ta reda på vilken person man är.
Alltså frågan är; varför räknas någon som man tycker är kul inte som en lika tung merit, eller tyngre, som ett engagemang som har hjälp något som arbetsgivaren har personliga intresse i på något sätt? Var finns arbetsgivarnas intresse och flexibilitet mot arbetssökanden? Det blev visst två frågor, men försök stoppa mig någon :P
Det är med jobb är för övrigt det jag tänkte ägna några ord åt idag. Jag undrar jag hur viktigt det är med ett tungt CV och vad det är som väger tyngst. Är det att jag är en aktiv människa inom föreningslivet sedan 4-5 år eller är det att jag varit studentambassadör i ett par dagar av min universitetstid. På något sätt känns det som att det är alternativ nr två som får största uppmärksamhet hos arbetsgivarna. Att jag har engagerat mig hur länge som helst i att träna ungdomar verkar vara något som inte ses som en merit utan snarare ett intresse. Visst jag tycker det är kul med pingis, men varför ska något som jag tycker är kul inte vara en merit som väger flera hundra procent tyngre i kvantitet? När jag var på intervju ett par gånger för en tid sedan var detta den klara tendensen att något som har med universitetet att göra, något man har gjort för dem är det som är viktigt, vad man engagerar sig för annars (något som arbetsgivaren har föga personliga intresse i) spelar tydligen mindre roll när arbetsgivaren vill ta reda på vilken person man är.
Alltså frågan är; varför räknas någon som man tycker är kul inte som en lika tung merit, eller tyngre, som ett engagemang som har hjälp något som arbetsgivaren har personliga intresse i på något sätt? Var finns arbetsgivarnas intresse och flexibilitet mot arbetssökanden? Det blev visst två frågor, men försök stoppa mig någon :P
Kommentarer
Trackback