Inaktivitet
Inte helt oväntat dog den här bloggen ut ytterligare en gång när jag fick en massa annat att göra. Det finns väl egentligen en hel del att skriva om när väl den motivationen visar sig. Exempelvis kommer lathet och respektlöshet tryckas upp längs väggarna.
Men en liten trevlig dagens kan man ju alltid bjuda på. Den här gången hämtad från sjukhusmiljö i Kristianstad där prioriteringar alltid har varit ett intressant ämne;
För två veckor sedan går jag förbi akutmottagningens relativt nybyggda lunchrum (ja, man har faktiskt utökat byggnaden för att fixa ett större lunchrum åt akuten). Där utanför står avdelningschefen och pratar med någon installatör. Installatören vill veta var de ska ha sin nya kaffemaskin, men avdelningschefen vet inte ens om att de ska ha en ny kaffemaskin, de har ju redan en. Jag håller mig kvar för att höra diskussionen i bakgrunden och tror mig uppfatta att de ska ha en till i lunchrummet. Det är ju trevligt och bra att akuten får en ny kaffemaskin, men det roliga är sen när man kommer till vaktmästarnas lunchrum. Där finns det en simpel kaffebryggare a la 70-tal. I transportcentralen där vaktmästarna utgår ifrån finns det faktiskt också en kaffebryggare, helt ny på stället. Det intressanta med den är att den också är från 70-talet och har till och med den där karaktiristiska brun/orangea färgen. Så samtidigt som akuten dubblerad sitt antal kaffemaskiner i lunchrummet så fick transportcentralen en kaffebryggare från 70-talet att brygga sitt i. Men vad då säger beslutsfattarna, den nygamla kaffebryggaren har ju en bryggarplatta och en hålla-värmenplatta! De ni... detta i en värld där vaktmästarna efter flera års tjatande har lyckats byta ut sitt "kung kaffe" till gevalia medan resterande delar av sjukhuset kört med kaffemaskin i flera år. Och de ska ju sägas, de som provat på kung kaffe vet att det stora steget låg i att komma ifrån kung kaffe. En del vaktmästare avstod hellre kaffestunden eller gick till akuten och tog kaffe, än att dricka det kungliga kaffe.
Men en liten trevlig dagens kan man ju alltid bjuda på. Den här gången hämtad från sjukhusmiljö i Kristianstad där prioriteringar alltid har varit ett intressant ämne;
För två veckor sedan går jag förbi akutmottagningens relativt nybyggda lunchrum (ja, man har faktiskt utökat byggnaden för att fixa ett större lunchrum åt akuten). Där utanför står avdelningschefen och pratar med någon installatör. Installatören vill veta var de ska ha sin nya kaffemaskin, men avdelningschefen vet inte ens om att de ska ha en ny kaffemaskin, de har ju redan en. Jag håller mig kvar för att höra diskussionen i bakgrunden och tror mig uppfatta att de ska ha en till i lunchrummet. Det är ju trevligt och bra att akuten får en ny kaffemaskin, men det roliga är sen när man kommer till vaktmästarnas lunchrum. Där finns det en simpel kaffebryggare a la 70-tal. I transportcentralen där vaktmästarna utgår ifrån finns det faktiskt också en kaffebryggare, helt ny på stället. Det intressanta med den är att den också är från 70-talet och har till och med den där karaktiristiska brun/orangea färgen. Så samtidigt som akuten dubblerad sitt antal kaffemaskiner i lunchrummet så fick transportcentralen en kaffebryggare från 70-talet att brygga sitt i. Men vad då säger beslutsfattarna, den nygamla kaffebryggaren har ju en bryggarplatta och en hålla-värmenplatta! De ni... detta i en värld där vaktmästarna efter flera års tjatande har lyckats byta ut sitt "kung kaffe" till gevalia medan resterande delar av sjukhuset kört med kaffemaskin i flera år. Och de ska ju sägas, de som provat på kung kaffe vet att det stora steget låg i att komma ifrån kung kaffe. En del vaktmästare avstod hellre kaffestunden eller gick till akuten och tog kaffe, än att dricka det kungliga kaffe.
Kommentarer
Trackback
