Dagens... den förste!
Tänkte i alla fall publicera en dagens... och väljer att göra det i samband med varför jag inte skriver mer än vad jag gör:
Jag fick som sagt ont på jobbet, när jag skräckte mig för att klia på ryggen (nöden har ingen lag), men man kan verkligen fråga sig varifrån en del av dessa får ont, favoriten är nog den lite knappt 1.30 in i klippet:
http://www.youtube.com/watch?v=gaSXDwAxwz0
Dagens...
http://www.youtube.com/watch?v=jB37IoZV1BQ&feature=related
(om ni inte orkar med hela, så gör er själva nöjet att titta och lyssna på "kalle" cirka 2 min in i klippet; "- Du tror på seger eller? - Det finns väl inget annat?")
"Då skiter vi i det..."
- "Det företaget, Krister Nöjd, kommer inte... De det gör aldrig, de skulle ha kommit vid valborg och fixa, det lovade dem. De har dock inte dykt upp än, så det är inte lönt att ringa någon, de skiter i att komma"
Dialogen ovan är mellan mig och min chef, där det är jag som ställer frågan. För mig är det fan i mig helt oförståeligt hur ett företag kan sälja maskiner till ett av de största elektronikdistrubitörerna utan att ens nästan erbjuda någon form av support när maskinerna går isönder. Idag kunde vi inte stänga igen boxarna för vi hade ingen plast att fylla upp dem med, och det kommer vi att få leva med eftersom Krister Nöjd och hans företag skiter i att skicka ut reperatörer.
"Ska jag hjälpa dig att plasta?"
"Uhm, jag går och äter nu"
"Den funkar inte..."
De tre citaten ovan är hämtad från en medarbetare som helt enkelt skiter i att göra de tråkiga sakerna på jobbet så alla andra får göra det tråkiga, samt att det läggs en massa på hög när man inte hinner jobba undan. Angående plastningen så är det den sköna avslappningen från det eviga räknandet i alla dessa lådor. Vår käre medarbetare, låt oss kalla denne för Peter Stormare, erbjuder sig alltså allt som oftast att platsa åt en, på det sättet slipper Peter Stormare att räkna samtidigt som Peter Stormare ser till att vi andra måste börja räkna på en ny. Citat två där Peter Stormare går och äter sker när det bara är jobba ordrar kvar att räkna, det vill säga det finns inga gröna kvar (de gröna slipper man nämligen räkna och kan plasta direkt). På det sättet tvingar Stormare oss andra att påbörja det urtrista arbetet att räkna de stora ordrarna, oftast tar det minst en timme dock ofta ännu mer. När Stormare kommer tillbaka kan Stormare då se nöjt att det har dykt upp en grön eller i värsta fall en halvpall att räkna på i 2-3 minuter. Finns inte denna möjligheten använder Stormare sitt rymdskepp (läs truck) och ordnar om bland ordrarna, fullkomligt onödigt, även om det kanske ser snyggasre ut eller något om alla står på samma håll, eller något....
Antar att ni fattar poängen så jag ska bespara er det sista citatet.
Besiktiga bilen idag, trist att bli underkänd pga en lyckta som är felriktad :(
Senare ikväll, dagens... som visar ännu en gyllene situation för en student.
Besökaranstormning
Fick en kommentar av en mz-användare om att han ville ha lite insyn i en GAs vardag. Det är visserligen lite känsligt eftersom supporten försöker vara ganska diskret och "top-secret". Men lite ska jag väl kunna bjuda på. Det som är det senaste därifrån är att en av de mer rutinerade har slutat, vilket helt plötsligt gör mig till den som har varit GA 3.e längst tid, något som alltså är rätt skrämmande då jag inte ens varit GA i ett halvår.
Är det verkligen tanken att en sajt som engagerar 1 av 12000 invånare på denna planet. Rätt sjukt när man skriver ut det sådär, men i alla fall. Kan knappast påstå att jag känner att jag har koll på GA-göran så mycket att jag känner mig som en av de "gamla gardet". Se det som en nyanställd på Ericsson som helst plötsligt ska representera sina medarbetare i styrelsen, hur går det tror ni?
Nu är det inte riktigt så illa, jag har trots allt varit på spelet att tag. Men det är inte konstigt att folk känner att spelledningen är anonyma, alla byts ju ut titt som tätt. Då är det tämligen omöjligt för spelledningen att skapa sig en relation till användarna.
Passar på att presentera dagens... också. Idag igen blir det ett youtubeklipp. Eftersom planerna är att jag ska ha gjort mitt på Örebro Universitet så tänkte jag förmedla lite av det sjuka som faktiskt händer där när flaskorna är framme. Följande klipp visar en av mina bättre vänner när han och några andra är ute och röjer på stan. Dagenefter visas också också med dess sedvanliga seghet och försök att minnas gårdagen.
Länken:
http://www.youtube.com/watch?v=-RGaoEDInV8
Nya metoder!
Vilket fall som helst.... Imorgon är det utflyttningsfest i vilda villan. Det kommer bli grejer det, nästan så man längtar lite i smyg. Vilda villan har en tendens att locka fram det bästa (läses som värsta) hos folk. Benny har sprungit i kalsonger, Jeppe har dansat på taket i samma mondering som Benny sprang i, jag har vunnit i Twister (jag kan vanligtvis inte gå i trappor utan att sträcka mig), Jappsen bangar hångel under mistel, vinpimpling på kvällkvistarna, oförglömliga valvakor, spuckna läppar på glas/glasflaskor, raggningsrepliker så som "how you do'in"... ja som ni märker kan listan göras lång! Trist att de ska flytta ut och att folk åtminstone till viss del kommer att skingras efter terminens slut.
En sak är säker i alla fall, eller två egentligen. 1. Bästa presenten ever är på gång; 2. Ytterligare oförglömliga händelser kommer att sättas in på minnebanken.
Bild på Turk och JD från nyårsfest i vilda villan!
"Skåning, det högsta man kan bli"
Denna veckan, eller egentligen från i torsdags, är jag på tränarutbildning i pingis. Det är väligt roligt även om dagarna blir väldigt långa samt att uppsatsarbetet nästan helt får läggas åt sidan. Ska för övrigt ha handledning om några dagar där, känns sådär med tanke på att jag inte skrivit ett dugg. Det är dock en annan historia. Tänkte tjabba en del pingis.
Att utbilda sig vidare som tränare i pingis är väldigt givande. Dels får man många nya bekanta men man utvecklas en hel del också. Nya perspektiv, nu infallsvinklar, det skadar ju inte heller att man har lyckan att ha två otroligt bra och varandra kompletterande instruktörer. Fast å andra sidan så kanske jag gillar dem för att de låter mig utvecklas på det området jag främst är intresserad och ger mig "förtur" på de sakerna. Vilket fall som helst måste höjdpunkten vara att jag fick en övning som var ny för omgivningen uppkallad efter mig. Från och med igår finns det en ballongplock - smash/loop övning uppkallad efter mig vid namn "Kristianstan". Övningen i sig är inte ny, den har vi kört en hel del Kristianstad, men för klubbarna här uppe var den tydligen en ny bekantskap. Som kronan på verket tyckte instruktörerna att den var fruktansvärt bra, så pass bra att de tänkte börja använda den själva i sina pass.
Rätt kul att se att pingis är så universalt eller vad man ska kalla det. Trots att det är knappa 50 mil mellan Örebro och Kristianstad kallar vi övningarna samma sak. Vi har ungefär samma erfarenheter, även om det skiljer sig lite på hur man lägger upp saker. Där måste jag berömma min skolning i Kristianstad och kanske framför allt Martin Persson, Philip Lövgren, Bosse och Ringström. Det jag lärde mig om nybörjare som sid-kick till Ringström fullkomligt dominerade tillställningar i ungdomars utveckling och träningsbehov. Eller det var kanske till att ta i, men det ligger en sanning i det. Martin Persson och Philip Lövgrens taktiska tänkare får en att kunna vara med och bidra på tränarutbildningen med saker och reflektioner som egenligen ingen av de andra deltagarna hade en aning om, ibland var det även "nya sanningar" för instruktörerna.
Antar att ingen från KFUM Kristianstad tar del av det där, men jag skiver det ändå om i fall att ;) Kanske drar syster det vidare till morsan som sedan sprider det som pollen i vinden till hela KFUM. Syster som för övrigt, snällt nog, kommenterade förra inlägget. Det är alltid trevligt att få en kommentar eller två. Men en sak funderar jag på, undrar om mina egna besök på bloggen registreras i statistiken, i så fall kan jag sorligt nog konstatera att 9 dagar av 10 är det jag och en till (förmodligen syster) som läser detta patetiska försöka att stå ut från mängden och göra någon skillnad från alla andra bloggar. Kanske min andra hälft också är inne ibland, det har ju hänt... Vilket fall som helst har jag nog tagit kål på mina två blogg-beundrare vid det här laget då båda är fullkomligt ointresserade av pingis. Men tack ändå för att ni tog er hit, jag återkommer!
Dagens citat:
"Varannan bak och fram - nej vänta nu, hur slår man ett pingisslag bak- och fram? Jag skriver nog om det där." Johan "slöjdlärare" Borsell angående planering av träningspass.
Publikrekord!
Ja vad rubriken hänvisar till är dessa 6 unika besökare min blogg hade för några dagar sen, sorgligt men sant. Då kan man ju undra vem tusan det är man skriver för, om inte mest sig själv... eller kanske syrran som jag tror är en trogen läsare så hon kan skvallra hem till mor och far om det senaste :D Ska sanningen fram så är det bara säsongsrekord för bloggen, när den startade var det ofta uppe i tvåsiffrigt i alla fall, men slutar man skriva så gör man.
Fest igår... Döv idag! Stod längst fram när några nyvunna bekanta spelade live på kåren. Det var sjukt bra och höjdpunkten kom när Kalle fick en sång dedikerad till sig, dock utan att uppfatta det själv, full som en kastrull! Annars började kvällen med en trevlig grillning, vidare med en seger i kubbspel över ett gäng tjejer som sedan skulle iväg till Berhn för att titta på andra perioden i fotbollsmatchen, så man kan nog diskutera om det verkligen var fotboll de var intresserade av med tanke på förkunskapen de verkade ha. Ja, sen efter det var det mest sprit faktiskt, och lite öppenhjärtligt snack om barndomar och uppväxter, som alltid när man gör depåstopp på Åstadalsvägen på väg till kåren.
Läste att jag fått en kommentar mitt förra inlägg. Det var som attans, det borde också firas. Tråkigt nog har jag lite svårt att lista ut vem det var. Åkte ju egentligen bara buss hela vägen med två personer ifrån min klass, Simon och Emma. Emma snackar jag med lite då och då när jag är hemma, men inte Simon. Dock liknade det inte Simon språkbruk riktigt, men alla ändras. Usch ja, ändras... Det låter jobbigt, men det kan man nog knappast säga att det är då det sker vare sig man vill eller inte. Å andra sidan, vad har jag ändrats. Jag sitter och skriver skit om mitt liv som i mångt och mycket består av sport och skola, föga skillnad jämfört med gymnasietiden. Det är fortfarande den bilden folk har av mig, så den torde stämma ganska väl på vad det är jag håller på med. Träffade Ellinore (ursäkta stavningen) här i Örebro och när jag berättade vad jag gjorde nu så svarade hon med att det kunde hon tänka sig att jag gjorde, bilden av mig är alltså den samma.
Men eftersom det var önskat av kommenteraren att jag skulle skriva om minnen från gymnasietiden så får jag slänga in ett par numera klassiska citat för att väcka upp den en gång så härliga andan:
"Grattis på födelsedagen Mats, du är ett år närmare döden" av Geten
"Späckpfanne, Brynet, Waterhead, Äpplet" alla påhittade smeknamn till personer vi egentigen saknade anknytning till, Hoe var ju en gedigen bidragsperson till dessa smeknamn.
"Det är rent teeeoreiskt möööjligt att vi alla skulle kunne innehåååålla klorooofyll, men dåå skulle vi alle vare gryyöne" av Karsten Kofoed angående fotosyntesen (som det går att läsa med om på sidan 17 i Naturkunskap B boken)
"Stöööövlar" av WAP
Det finns oändligt mer, men det får räcka för idag... Pizza och cola står och väntar på mig!
1032 ord...
För övrigt skulle jag mest vilja gnälla lite över min arbetsgivare som tydligen inte går att få tag på. Jag är anställd för att jobba minst 2 gånger i veckan, de senaste två veckorna har jag inte jobbat en enda dag trots att jag har kunnat de flesta av dem, dessutom har ingen annan anställd på samma projekt som mig fått jobba heller. Det är rätt dålig stil att anställa en massa människor som litar på att det kommer att komma en inkomst, men så finns det helt plötsligt inget arbete. Tycker det är rätt beklagligt faktiskt, och i dessa tider då jag läst om hur man uppfattats utåt som organisation kan jag meddela att det här ser inte särskilt bra utåt, snarare rätt illa. Det är viktigt att kunna visa upp sig på ett bra och positivt sätt såhär när man anställer många nya. Jag kan inte säga att jag hade några som helst problem med min arbetsgivare i början, men nu sedan torkan blir man ju mer och mer irriterad för varje dag.
Hela situationen har gjort mig osäker på löftet om sommarjobb. Jag tvingas nu tacka nej till andra sommarjobb utan att veta om jag verkligen har något sommarjobb till sommaren bara för att allt går så #¤&#¤& långsamt. Det är väldigt irriterande och det bör åtgärdas, men vad ska man göra när man inte kan påverka. Kanske skriva en artikel i NA och sen få kicken? Tror inte det va... Jag hoppas på det bästa, men är förberedd på något betydligt värre.
Bilen blänker!
När jag och mor kom hem från förmiddagshandlingen stod min bil i solens sken helt nytvättade. Inte trodde jag det egentligen men det visade faktiskt sig att far min hade tvättat den på eget bevåg, härligt med såna föräldrar. I alla fall så frågade jag om han vaxat den också, men sån tur hade jag förstås inte. Däremot väcktes ju iden om att vaxa bilen, vilket alltså blev eftermiddagens aktivitet. Farsan smetade på vax medan jag med mer eller mindre våld polerade upp det. Jobbigt men scheisse vad den blänker nu! Till råge på allt putsade jag upp alla svarta ytor med något supermedel samt däcken. Av bara farten dammsög jag insidan, samt putsade rutorna både på in och utsidan, mattorna fick sig en tvätt och bagageluckan strukturerades om. Så av en eftermiddag som skulle bestå av plugg resulterade istället i att jag har den grymmaste blänkande bilen i kvarteret!
För att dagens inlägg inte ska bli allt för livlöst måste jag bara bidra med dagens funderare... Vad gör en eftermiddags arbete på bilens kosmetiska sida för värdet på bilen. Fader slängde till med 5 lax, men det är nog till att ta i. Men nån tusing är nog inte helt uteslutet, så vad sägs om den timpenningen? Mer än de stackars underbetalda sjuksköteskornas timpenning, vars månadlös knappast kommer upp till 20-strecket.
En tappad nöt, en vinstskapande företeelse!
Mitt i allt annat att göra kunde jag konstatera (med inspiration från Sara) att min lägenhet behövde en rejäl städning. Sara tappade en nöt på golvet och kommenterade det hela med att hon inte tänkte ta upp den eller ens leta efter den efter att ha tittat på golvet lite snabbt. Golvet vid kokvrån karatiserades av fläckar och matrester, mums! Nu låter det väldigt illa, men så farligt är det inte. En grundhygien finns alltid, men när man börjar lägga märke till att det är ostädat, då har det gått för långt. Det hela resulterade i att jag fick för mig att städa i lördags, och för att städa krävs en dammsugare. Där kom den första problematiken, det gick mer eller mindre inte komma in i förrådet för att nå dammsugaren, varpå jag bestämde mig för att ta tag i förrådet.
Förrådsstädning kan vara det tråkigaste där är, så varje gång tänker jag att nu ska jag alltid hålla ordning här inne. Slänga saker kan jag gör i soptunnan inte i förrådet. Men som synes håller inte tanken i alla oändlighet. Jag tog tag i det hela som sagt och började slänga saker, sorterade papper i mappar och la i lådor, slängde ut kläder som lades till myrornas insamling (dagens goda gärning), samt skurade och dammsög hela rummet (ja, där fanns alltså en dammsugare där inne någonstans).
Summan av det hela blev en hittad barcadiflaska med orginalinnehåll. Inte i illa pinkat för en eftermiddag, framför allt inte när det vankades utgång på kvällen. Supertrevlig fest förövrigt Tessan! Så är det fest och pengarna börjar sina, ta en förrådsstädning så är allt fixat.
Några saker bör ifrågasättas dock:
* Varför sparade jag en halvtom glöggflaska i ett förråd med en medeltemperatur på 27 grader?
* Hur kan det bli så ostädat att man inte hittar dammsugaren?
* Varför måste det till en katalytisk händelse för att man ska ta tag i något? (Detta påstående finner stöd i Gidlunds studie om aktionsgrupper från 78;)
Massor att göra...
Det är med jobb är för övrigt det jag tänkte ägna några ord åt idag. Jag undrar jag hur viktigt det är med ett tungt CV och vad det är som väger tyngst. Är det att jag är en aktiv människa inom föreningslivet sedan 4-5 år eller är det att jag varit studentambassadör i ett par dagar av min universitetstid. På något sätt känns det som att det är alternativ nr två som får största uppmärksamhet hos arbetsgivarna. Att jag har engagerat mig hur länge som helst i att träna ungdomar verkar vara något som inte ses som en merit utan snarare ett intresse. Visst jag tycker det är kul med pingis, men varför ska något som jag tycker är kul inte vara en merit som väger flera hundra procent tyngre i kvantitet? När jag var på intervju ett par gånger för en tid sedan var detta den klara tendensen att något som har med universitetet att göra, något man har gjort för dem är det som är viktigt, vad man engagerar sig för annars (något som arbetsgivaren har föga personliga intresse i) spelar tydligen mindre roll när arbetsgivaren vill ta reda på vilken person man är.
Alltså frågan är; varför räknas någon som man tycker är kul inte som en lika tung merit, eller tyngre, som ett engagemang som har hjälp något som arbetsgivaren har personliga intresse i på något sätt? Var finns arbetsgivarnas intresse och flexibilitet mot arbetssökanden? Det blev visst två frågor, men försök stoppa mig någon :P
Italiano, vilka människor!
Väl i Italien var det mycket trevliga människor måste jag säga, det lilla man kunde kommunicera med dem vill säga. Nästan ingen kunde engelska, men det ska man inte klandra dem för, det skapade snarare en ytterligare dimension i det "äkta Sicilien". Pizza kunde de baka, ost kunde de använda på ett ypperligt sätt och pastan ska vi inte ens prata om, så fantastisk! Glöm snabbmakaronerna från Willy's, åk till Italien och upplev hur riktig pasta ska smaka och tillagas.
Eftersom vi befanns oss i ett område vilket är väldigt populärt hos italienarna själva var majoriteten just italienare. De är verkligen ett familjärt folk, hela tjocka släkten var i och badade samtidigt, och inte sällan satt stora familjer vid matbordet på kvällarna, ofta med familjens överhuvud på en kortsida. En annan sak är att de mer som regel än undantag beställde in gemensam vat som alla plockade ifrån till sin egen tallrik, mycket familjärt. Det finns otaliga exempel på sådana stämningsskapande aktiviteter bland den inhemska befolkningen.
Tittade på lite italiensk fotboll när vi kommit hem till Sverige igen. Där påmindes jag om hur hetlevrade och gestikluerande männiksor de där underbara italienarna är. Så fort det dök upp en diskussion på plan var alla med och skulle säga sitt. Självfallet finns det även exempel på detta i vår intrycksfulla semester. Ena dagen spelade nämligen ett par familjer volleyboll vi stranden, efter att med världens projekt vattnat planen genom en vattenslag (som inte passade) till duscharna. Vilket fall som helst blev det en tveksam boll efter att någon slagit in en boll som det skulle bli poäng på åt ena laget. Problemet var dock att det andra lagets överhuvud inte riktigt var av samma åsikt. Det började med en liten diskussion som helt plötsligt blossade upp så de stod och skrek på varann och strax därefter stod majoriteten av deltagande spelare och skrek på varann och flaxade med händer och armar. Folk runt omkring tittade och när man kunde se att familjemedlemmar som inte spelade skrattade åt det hela fnissade stora delar av åskådarna åt hela spektaklet, dock fortsatte diskussionerna, och kom ihåg det var en familjematch... Så småningom tog diskussionerna slut men tempramentet låg som en hinna i luften och även som ett åskmoln över den spelare som en gång satt igång det hela. Troligtvis förlorade han sin poäng, synd man inte begriper italienska.
För att göra en lång historia kort angående hemresan kan jag skriva några stödord:
* Förseningar
* Bortglömda passagerare/flygplan
* Bagage- och cateringlastande piloter
* Trögstartade italienare
* Lång väntan
* Fantastisk ineffekivitet och obefintlig slutledningsförmåga
Eller som piloten sammanfattade det hela, "Vi ursäktar förseningarna men det uppstod lite svårigheter som berodde på... ja det är Italien helt enkelt"
Sista dagen...
Annars har det mest varit jobb och pingis under sommaren. Jobbet har varit lökigt som vanligt och smeknamnet löken har varit svårt att leva upp till. Jag menar det är svårt att vara lökig i en omgivning där folk faktiskt inte gör ett skvatt och även om man skulle vilja göra något så är det i princip omöjligt eftersom det absolut inte finns något. Istället har jag på något underligt sätt blivit känd som den positiva och arbetssamma anställde, något som kanske inte ritkigt stämmer in på den människa jag annars är. Men vad ska man göra, alla går runt och klagar, är det inte på att det inte finns något att göra så är det bråk om vem som ska göra det när det väl finns något att göra. Då blir det hela lite för patetiskt för att jag också ska kunna gnälla och tar istället saken i mina egna händer. Jag menar exempelt när en vaktmästare har 25 transporter på 6 timmar och gnäller över det är ju bara sorgligt. Mycket i sammanhanget skulle snarare vara uppemot 35-40, men i det lökiga tempo som skapats på världens mest ineffektiva arbetsplats blir det lätt att gnälla vid minst lilla ansträngning. Mer om detta i något senare inlägg då jag orkar vara mer seriös.
Pingiskarriären ja... den går väldigt mycket upp och ner. Ena träningen tappar jag set mot en kock som inte spelat seriös pingis på år och dagar (må vara att jag hållt upp i 3 år, men honom bör jag inte tappa mot efter en månads träning) och andra träningar vinner jag eller spelar jämnt mot sverigetreor och danmarks 50or. Men men, min formtopp ska verkligen inte vara nu ändå, så jag kan nog leva med att jag spelar som jag gör, jag har i alla fall fått indisier på att jag har en ganska hög nivå kvar i min sedan racket en dag lades på hyllan. Det är för övrigt mindre än en månad kvar till seriepremiären nu, det ska bli ytterst intressant och se om jag håller måttet eller ens blir uttagen i laget.
Nu är det dags att köra å lämna flak med bira till hakki så han kan frakta dom vidare till min bostad :D
Förresten, Vibys b-lag inom ett par timmar, satsar på att göra en kasse eller två som avslutning på en succécomeback i Vibys b-lag.
Svensk sommar i Skåne!
Kan det bli mer typisk svensk sommar i kärnfamiljen?
Måste nämna något om formalia facistens kommentar om att det är för mycket fotboll och för lite world strongest man. Måste erkänna att jag inte känner till tillräckligt mycket om Mariuz och grabbarna för att kunna skriva något. Den koppling jag har till dem grabbarna är mest att jag någon gång ska ha sådana armar som dem har, eller vad tycker du? Kanske något mer deffade?! :P
Ska försöka tona ner fotbollen lite här och komma med några vettiga saker att skriva om. Har en tankegång i huvudet som jag troligtvis kommer att skriva här inom en kort tid, men jag har inte kommit till någon vettig slutsats i denna tankegång och vet inte riktigt hur jag ska skriva ner det. Det kommer även att komma ett inlägg om fängelsestraff då detta har varit familjen frukost-debatt.
Ha nu en bra dag, själv ska jag spela fotboll om ett par timmar :P
Sommar i skåne
I seriematchen mot Vanneberga hade Vanneberga tagit med sig sin klack, eller vad man nu ska kalla det. De var utrustade med flaggor, megafon och många basröster. När de dök upp på idrottsplatsen gjorde dem det med höga decibel, vilket är kul och lite taggande, det var ju trots allt ett topp möte. Men vad tusan höll de på med under matchen? Diverse rasistiska påhopp, ramsor om hur Viby och framfört allt målvakten var dålig. Det är ju sorgligt att det ska behöva vara så att för att heja fram sitt egna lag så måste dessa "huliganer" som inte har något med fotboll att göra klanka ner på motståndarlaget. Okej, det är så det går till på många arenor runt om i Europa när det är hatmatcher och derby, men inte hör det hemma i fotbollens värld ändå, eller åtminstone borde det inte göra det.
Hade den tillresta "klacken" hållt sig till att heja fram sitt egna lag hade det varit roligt och höjt stämningen på ett bra sätt, skulle jag tro i alla fall. För "Viby huligans" var också på plats, det vill säga 7-10 ungdomsspelare där alla är runt 10 år om inte yngre. De var där för att heja fram Viby och hade gjort egna vimplar med Viby på, helt klart en kul grej. Så hade bara Vannebergas "klack" bjudit upp till stämning hade de på klackarna kunnat heja ikapp på sina respektive lag och skapat en härlig stämning, både på och utanför plan. Men nu blev det inte så, utan snarare blev de unga i Vibys klack skrämda av tokstollarna från Vanneberga och var därmed tysta stora delar av matchen. Något sånt ska bara inte få förekomma, det är sorligt och skrämmande i sig!
Sen kan man fråga sig varför Vannebergas klack uppträde som de gjorde, att flera av dom höll i kassar från systemet kan vara en förklaring men det är å andra sidan inget ja vågar uttala mig om hur till vida innehållet i kassarna var hämtat från systemet. Men tycker "klacken" att deras eget lag är så dåliga att de måste klanka ner på motståndarlaget för att kunna ha något att säga. (Inget ont om Vanneberga som lag och förening, jag har trivts väldigt bra i mina tidigare besök i Vanneberga) Kan "klacken" verkligen inte finna något i sitt egna lag att lyfta fram och heja på istället för att leta grejer i motståndarlaget. Ett tips till klacken här, istället för att hitta på ramsor om motståndarnas målvakt, varför inte hitta på något om er egen målvakt eller nyckelspelare? Eller kanske lägga ner de rasistiska påhoppen och lyfta fram er egna by som något fint och bra? Sånt skapar stämning, inte påhopp!!
Nu är det tråkigt för Vanneberga att behöva kopplas ihop med uppträdandet från sin klack, men det är oundvikligt och det är ett problem som föreningen måste ta tag i om det ska ske någon förändring! Men som det såg ut efter matchen är inte klubben särskilt intresserade av att göra någonting åt de rasistiska påhoppen och svårdomarna från klacken, då alla spelarna gjorde vågen inför "klacken" efter slutsignalen. Spelare, domare, supportrar, ledare och eldsjälar... ska inte fotbollen handla om och resultera i glädje och engagemang, speciellt i de lägre serierna där alla känner alla, inte rasistiska påhopp och upprörda skrämda 10-åringar!?
Maud...vilken skämtare!
I alla fall, jag läste som sagt aldrig boken under statskunskapen, men jag fixade faktiskt ett VG på den tentan. Det är visserligen inte viktigt, vad som är vitkigt är att jag nu under Medie- och kommunikationsvetenskap har på "eget" intiativ läst stora delar av boken! Den är en pest och pina, men vad gör man inte för att klara av genusteorin i sin b-uppsats som examinatorn tyckte saknades. Dessutom har boken inte en klockren koppling till vår uppsats, så jag fick sitta och läsa boken och tolka den ur ett "felaktigt" perspektiv som egentligen inte hör hemma inom bokens område. Summa sumarum, gör det på en gång, allt hinner ifatt dig.
För övrigt är det mer eller mindre sommarlov nu, det ska bli rätt skönt faktiskt. Har ju på något konstigt sätt fått tag i två semesterpeioder att jobba under, vilket är få förunnat på stället jag ska jobba. Dessutom är det så att jag har hamnat på de i särklass två slappaste tjänsterna. Första fyra veckorna ska jag hämta och lämna post på tandvårdshuset två gånger om dagen. I uppgifterna ingår även att sortera posten och dessutom byta tvättsäckor i omklädningsrummen. Detta utspritt på fyra timmar, något som snarare tar 1½ effektiv tid. Så det finns väl risk för att man tar med sig en solstol någon av dagarna. Den andra tjänsten jag ska ha under de fyra resterande veckorna är lite tyngre och är vanlig arbetsdag. Men dock består den bara av att köra prover på sjukan 4-5 gånger om dagen, helt klart värt att stå ut med, särskilt med tanke på att var runda tar drygt en timme.
Sist men inte minst, det är bartömning på kåren ikväll, kan bli så att det blir en del sprit, om man ens går dit vill säga. Det lär ju vara mycket folk där och kö redan vid typ halv tio eller något, rykten säger nämligen att biran ska gå för 11 spänn stycket!
tänk tänk tänk
Det sägs att det man ångrar mest i livet är dem saker man inte säger eller har gjort, men det ifrågasätts starkt. Allt detta vi gjort, alla dessa konsekvenser vi har fått genomlida, är det värt det? Är det värt att jag sitter uppe mitt i natten och drunknar i mina egna bottenlösa tankar? Det finns så mycket att tänka på, men ändå så lite att veta. Frågorna är så många, men svaret är bara ett. Svaret är dessutom mycket lättare än själva frågorna, frågorna har jag ingen aning om, men svaret vet jag i alla fall att jag vill veta. Vill jag veta frågorna, vill jag märka att frågorna inte passar ihop med svaret, eller att svaret kommer att skilja sig från dag till dag? Det finns så mycket, men ändå så lite... Kan en händelse, en tanke, en frigörelse från den trånga verkligheten förändra allt inom och utom denna verklighet? Kan något sådant förändra vad svaret på frågorna är, eller vad frågorna till svaret är? Om så är fallet, ska man då förlita sig på något så abstrakt och andeligt som tankar och förutsägelser? Att en dag vakna upp är märka att man tänkt fel är det ett misslyckande eller ett tecken på bekräftelse`?`Jag antar att det är ett val man själv måste göra, inte att inse det ena eller det andra, utan att först bestämma sig för vilken väg man ska gå och med vilka glasögon man ska ha på sig under vägen hem.
Frihet
Frihet när man i skolan inte har något alls att göra, det finns inget att läsa, ingen förväntar sig att man ska läsa något, inte heller finns några som helst tankar på att läsa! Det är så skönt, komma hem och slnga sig i soffan, ta powernap och vakna, kunna somna om ytterligare 20 minuter utan att ha dåligt samvete, bara njuta av ledighet. Eller plocka upp telefonen och bestämma med någon, Kalle i detta fallet, att det är dags att kasta lite frisbee. Nackdelen med denna känslan är att man måste vara medveten om att den inom en kort framtid kommer att ta slut, men å andra sidan är det vad som får en att leva och njuta av nuet.
För den som inte listat ut det, uppsatsen är inlämnad :D
Såg att mina unika besökare ökat med 300% sen jag började skriva igen, jämför under när jag inte skrev så mycket. Det vill säga att jag numera har fyra unika besökare om dagen istället för en.
Deja vu
Nog om ingenting, nu vidare till dagens topic, deja vu. Fick en sådan känsla när jag idag vid en ingång till Långhuset sa att vi var klara med uppsatsen och slapp oroa oss. Exakt samma ord vid samma dörr under samma värderlek kan jag se framför mig att jag upplevt tidigare, dock har jag inte en aning när eller om möjligen hur? Det leder tankarna vidare till om det finns något som deja vu eller är det bara hjärnan som spelar oss ett spratt när det händer? Som anti allt vad själ och andar heter borde jag säg att det är hjärnan som spelar oss ett spratt när en deja vu-känsla dyker upp, men jag är inte så säker längre. De senaste dagarnas tänkande har fått mig att ifrågasätta humanitetens plats i det stora hela. Är vi några spelbrickor i ett spel vi inte själva kan se eller förstå? Har vi levt ett tidigare liv? Kan vi drömma oss in i framtidens verklighet när vi sover? Eller är det möjligen motsatt håll, förbereder oss dagens händelser på ett nästa liv där händelserna som skapar deja vu, kommer att uppspela sig igen. Hur skulle jag kunna veta, jag vet knappt om mitt tangentbord är svart eller grått, hur skulle jag då kunna veta om jag är min själs dominobricka?
Troligtvis finns det en mening med det mesta som händer. Det finns något som kan förklara allt. Slump är slump, men slumpen kanske beror på något så långt bortom vår förståelse att den närmaste korrekta benämningen är just slump. För inte är slump slump om slumpen skulle bero på något annat än slumpen? Då förlorar begreppet hela sin innebörd. I alla fall, det jag ville ha fram var att allt har en mening, eller åtminstone det mesta. Jag kan för tillfället nöja mig med förklaringen att meningen är bortom allt förstånd och därför inte går att göra något åt. Åtminstone hade det varit väldigt skönt ur dagens smutsiga hornhinnor att se på världen som en mening.
Rätt rubrik?
